Utställning på Fotogalleri Vasli Souza i Malmö, juni 2019.
Utställningen er en del av projektet STADENS NATUR OCH LANDSKAP, som är en sedan 2009 pågående fotobaserad konstnärlig undersökning.
Fotografiska projekt med fokus på miljö och klimat riktar ofta blicken mot spektakulära miljöförstörelser. Perspektivet er ofta ”långt borta” och den konkrete relation till vårt eget sätt at leva är inte med i bilden.
Med detta projektet vil jag förankra perspektivet på landskap, natur, miljö, biologisk mångfald och klimat inpå våra egna liv – vilket för en växande del av mänskligheten betyder: livet i och kring städer.
Konkret fokuserar projektet på Malmö av den i princip slumpmässiga anledningen att jag bor och arbetar i denna stad.
Terrasserna
”Detta område ska utvecklas med uppfinningsrikedom och skaparkraft. Ekologi och vederkvickelse samt delaktighet och mångfald är grundbultar i arbetet.
Området ska vara något värdefullt för hela Malmö. Här kan Malmö visa sina mål om den framtida stadsmiljön och vad det innebär att vare en kunskaps- och innovations¬stad med en hållbar konsumtion och livsstil.
Avsikten är att utveckla området tillsammans med alla som vill delta och skapa något uthålligt och attraktivt som stärker Lindängens och Malmös identitet. Idén är helt förenlig med den växande stadens hållbara inriktning.”
Malmö Stad 2015
Jag bor i Lindängen i Malmö, den sydliga utkanten av staden.
Flerbostadshus från 70-tallet.
Det var då Sverige byggde bort bostadsbristen.
En miljon bostäder på ett par decennier.
Bra lägenheter och ganska billiga.
Men en del av fastigheterna har köpts och sålts mellan mer eller mindre seriösa investerare.
Centret med butiker har under många år blivit präktigt misskött.
Av en dansk fastighetsspekulant.
Status: ett område med rykte om sig att ha sociala problem.
I Danmark skulle det ha kallats ett ghetto.
Mellan Lindängen och Yttre Ringvägen: Lindängelund.
Öppet land belagt med planer.
Botanisk trädgård och rekreationsområde.
Trevligt!
Millenieskogen
Det började med Millennieskogen, första etapp av den botaniska trädgården.
1000 träd blev planterade år 2000.
Till en stor del donerade av folk i Malmö.
Alla markerade med nummerskylt.
Området blev skött någorlunda i några år.
Även om gullvivorna blev klippta tillsammans med gräset varje vår.
Gullvivor är i själva verket fridlysta i Skåne.
Men rutiner är rutiner.
Så blev det 2013, och Millennieskogen blev föremål för hip landskapsarkitektur.
Nu skulle allt vara speciella barrträd.
En urtidsskog med stamtavla till dinosauriernas tid.
Träden planterades i et tjockt lager av ny jord med fiberduk över.
Väldigt nära millennie-träd av fel ras:
ek, turkisk hassel, äkta kastanj och magnolia till exempel.
Som om de inte fanns.
Många av de befintliga träden landade i djupa hål med ett dubbelt lager av fiberduk.
Ett nytt och effektivt bevattningssystem säkrade att de stod i vatten
även när det inte regnade.
Bevattningsanläggningen är lite för effektivt.
Många av de nya barrträden dog också av för mycket vatten.
Det krävde 800 meter dräneringsrör.
Entreprenören har endast stora maskiner, så det blev för hand.
Polska arbetare till 100 kr per timme.
Vintern 2017–18 visade det sig, att fiberduk skapar en fantastisk miljö,
sett från ett sorkperspektiv.
Hål och gångar under tak, runt till alla trädrötter.
Väl skyddade mot ormvråkar som älskar sork.
Sork diskriminerar inte.
För dem är en trädrot en trädrot, stamtavla eller inte.
Vad som ser ut att reda sig bäst är de hemmahörande.
Som björk, poppel och vide.
Men de rankas längst ner i hierarkin, så de avlivas rutinmässigt.
Gallring, roundup och rundbarkning.
En arbetar höll på med något, som jag inte förstod meningen med.
Skällde när jag fotograferade.
Efter en kort stund kom han och sa förlåt och förklarade sig:
Jag känner mig förödmjukat av det som jag är blivit tillsagt att göra.
För jag vet att det är professionellt fel.
Där finns fina områden i Millennieskogen,
och här om dagen såg jag en räv.
Kanske den kan ta hand om sorken.
Om den kan få hål i fiberduken.
Med jämna mellanrum kommuniceras,
att arbetet med resten av den botaniska trädgården startas upp på nytt.
Börjande med en utredning.
År för invigning försvinner allt längre ut mot horisonten.
Rekreationsområdet
Men hur är det med rekreationsområdet?
Sjön är där, och den kan bli fin,
om den får vara i fred att växa till naturligt.
Det finns emellertid ingenting som tyder på det.
Sly rensas bort och gräset klipps rutinmässigt helt ned till vattnet.
Dräneringsrör i plast, som hade lämnats kvar, blev också klippt flera gånger.
Jag samlade upp några av bitarna efter ett par månader.
Sjön har faktisk et intressant fågelliv, ock vi är många lokala som följer det.
Men också rekreationsområdet blev föremål för hippa planer.
2015 hittade jag en liten broschyr på Lindängens bibliotek,
som var full av verkligt många riktiga ord:
Terrasserna
Jag hade under någon tid sett obegripliga anläggningsarbeten
i den del av Lindängelund, som är närmast Lindängen.
Det visade sig att vara just Terrasserna,
och den lilla broschyren gav en förklaring till vad som pågick.
Åtminstone en del av det.
Så den var med i cykelkorgen varje gång jag var på tur i Lindängen.
Igen och igen.
Mycket stängsel sattes upp.
Vatten, avlopp och toalett.
Träd som hade kommit till själva blev bortrensade och nya planterades.
Och fruktbuskar.
Stora grenhögar omsorgsfullt formade som en sorts stängsel.
Runt en mötesplats och för igelkottar enligt skylten.
Där var inte en skylt för varje träd, buske eller stängsel.
Men nästen.
Om hur detta träd, denna buske, detta stängsel bidrar till Malmös och Lindängens
innovativa, långsiktiga och hållbara utveckling.
Delaktighet och mångfald.
Malmöbornas trivsel och kunskap.
Mötesplatser här och där och överallt.
Skolbarn satte ungefär en potatis var.
Kommunanställda skötte dom under sommaren.
Sent på hösten kom de upp igen, med barnens deltagande.
Skylten hyllade värdet av att barn lär sig att odla.
I ett hörn finns Vårsångens odlingslotter.
Här odlar många av de lokala sina grönsaker. Trivs och möts.
Et bra ställe att studera trädgårdskultur från hela världen.
Man betalar lite för sin lott och måsta själv ordna stängel och låda för trädgårdsredskap.
Mens de hippa alternativprojekten intill fick stängsel och lådor levererade gratis.
Några av dem fick också ett generöst projektbidrag från Malmö Stad.
Med tillhörande skylt om anmärkningsvärd alternativism.
Den verkade mest bestå i att intressen snabbt försvann.
En avfallsplats med sortering – med skyltad vision om hållbarhet.
Men ingen hade uppenbarligen tänkt att containrar måsta tömmes.
Efter hand försvann de olika containrarna och blev utbytta mot en enda för allt.
Med fyra meter högt stängsel och lås.
Tills stängslet en dag försvann.
Men containern tycks bli tömd ibland.
I en deklarerad hälsoträdgård, ett fint litet hus och skylt med fina intentioner. Mötesplats.
Ett växthus kom till och försvann igen inom få månader.
Andra hus med olika skyltade funktioner blev byggt på andre platser.
Där etablerades en eldplats med stenblock och stockar att sitta på.
Och en obelisk.
Så kom några tidningsartiklar.
Obelisken var vist kommet till genom ett okonventionellt initiativ av en anställd i Malmö Stad.
Och man hade glömt bort att skaffa bygglov för en barack till ett gymnasium.
Tidningen var nöjd då en fik sparken och baracken blev tagit bort.
Relativt obemärkt är det, att någon har dumpat giftigt avfall i området.
Det fallet är fortfarande under intern utredning i Malmö stad.
Obelisken finns kvar, men det är nästen också allt.
Efterhand försvann husen.
De entusiastiska projektarbetarna försvann också.
Den fina toalettbyggnaden blev ersätt av en profan baja-maja.
Eldplatsen blev borttagen,
stenblocken skulle användas på annan plats.
De arbetare som hämtade dem skakade på huvudet.
På vintern 2017–18 kom nya skyltar upp:
Området skal rensas – om Ni har något här, så ta bort det.
Stora maskiner kom och rev upp stängsel och vatteninstallationer, huller om buller.
Igelkotten blev uppsagd och grenhögarna bortrensade.
PEAB-arbetarna skakade på huvudet.
Det sista huset, det från hälsoträdgården, passerade på ett lastbilflack
en dag var jag stod och väntade på bussen.
Jag hittade det igen längre västerut – hos det senaste hippa projektet.
Stadsbruk.
I Terrasserna gick det 2–3 år.
Från att broschyren kom
och skylten med de stora visionerna sattes upp.
Till allt var borttaget igen.
Finn Larsen